När städningen blir en sport.
En fru till sin man en lördagkväll på den småländska landsbygden: "Åh, Nisse, jag är så sugen på att gå ut en sväng. Kan vi inte åka och dansa?"
Svaret: "Ta och dammsug lite så går det nog över."
-----------
När man under uppväxten ålades ansvaret för diverse trädgårdssysslor i föräldrarhemmet var det med blandad entusiasm man utförde uppdragen. Det kunde vara att kratta mossa eller plocka pinnar på våren, räfsa löv på hösten eller springa ut med badtofflor i minusgrader för att fylla fågelholken med frön. Men så togs ett steg i utvecklingen och den potentiella flygplatsmotorn, alternativ lådbilsmotorn (mer realistiskt - åtminstone i min nuvarande ålder), ersattes av en åkgräsklippare.
Nu var det många gånger istället en underbar fredagskväll att sätta sig på sitsen och glida runt över grästmattan några timmar i solnedgången samtidigt som man matades med nya musikupplevelser i hörselskydden med radio (ja, då var det något färskt).
Jag har så länge jag kan minnas funnit en viss tjusning i att köra snyggt. Eller hur man nu ska förklara det. När snyggt betyder att få in så många svängar som möjligt på kort tid utan att bryta ett mönster, stressa eller behöva bromsa och backa. Var det något jag kunde så var det att köra snyggt med åkgräsklipparen. Jag trotsade svängradien.
Några år senare berättade Jacob på gymnasiet att de under teorikursen för körkortet på hans körskola hade haft ett tillfälle då både tjejer och killar fick berätta vad de tyckte va attraktivt köregenskapmässigt hos respektives motsatta kön. Från kursledarens håll var meningen med detta inslag antagligen att slå hål på myten bland killar att tjejerna faller för de som kör fortast. Och då en tjej hade förklarat att hon blev imponerad av killar som kunde backa snyggt runt ett hörn, drog nog läraren en tydlig inandning för att demonstrera sin mallighet.
Hur som helst, backa runt ett hörn kunde jag och kan fortfarande. Med andra ord - detta med att köra snyggt är min grej.
Så sent som för några dagar sedan körde jag hem från gymet (ja, det är pinsamt att ta bilen dit men då vädret har varit kasst de senaste 8 månaderna samt att knät behövde all vila den kunde få så var bilen bästa alternativet) och upptäckte hur jag satt och dansade genom kurvorna, växlade som att man var ett med bilen och accelererade och bromsade utan minsta ryck. Jag körde snyggt.
Nu har jag tagit det ända hem. Som en sen födelsedagspresent, då jag inte kunde komma på något jag ville ha som mina föräldrar kunde tänkas köpa, anlände en såndär härlig, batteridriven dammsugare. Man slipper numer en slang som hela tiden går av, en sladd som dras ut och in samt själva paket som ska rulla runt efter en och fastna vid möbler eller dörrkarmar. Nu är det bara ett handtag med styrled och munstycke som gör det möjligt att städa snyggt, att göra snyggt snyggt. Det är numer en sport och jag dammsuger med glädje.
Svaret: "Ta och dammsug lite så går det nog över."
-----------
När man under uppväxten ålades ansvaret för diverse trädgårdssysslor i föräldrarhemmet var det med blandad entusiasm man utförde uppdragen. Det kunde vara att kratta mossa eller plocka pinnar på våren, räfsa löv på hösten eller springa ut med badtofflor i minusgrader för att fylla fågelholken med frön. Men så togs ett steg i utvecklingen och den potentiella flygplatsmotorn, alternativ lådbilsmotorn (mer realistiskt - åtminstone i min nuvarande ålder), ersattes av en åkgräsklippare.
Nu var det många gånger istället en underbar fredagskväll att sätta sig på sitsen och glida runt över grästmattan några timmar i solnedgången samtidigt som man matades med nya musikupplevelser i hörselskydden med radio (ja, då var det något färskt).
Jag har så länge jag kan minnas funnit en viss tjusning i att köra snyggt. Eller hur man nu ska förklara det. När snyggt betyder att få in så många svängar som möjligt på kort tid utan att bryta ett mönster, stressa eller behöva bromsa och backa. Var det något jag kunde så var det att köra snyggt med åkgräsklipparen. Jag trotsade svängradien.
Några år senare berättade Jacob på gymnasiet att de under teorikursen för körkortet på hans körskola hade haft ett tillfälle då både tjejer och killar fick berätta vad de tyckte va attraktivt köregenskapmässigt hos respektives motsatta kön. Från kursledarens håll var meningen med detta inslag antagligen att slå hål på myten bland killar att tjejerna faller för de som kör fortast. Och då en tjej hade förklarat att hon blev imponerad av killar som kunde backa snyggt runt ett hörn, drog nog läraren en tydlig inandning för att demonstrera sin mallighet.
Hur som helst, backa runt ett hörn kunde jag och kan fortfarande. Med andra ord - detta med att köra snyggt är min grej.
Så sent som för några dagar sedan körde jag hem från gymet (ja, det är pinsamt att ta bilen dit men då vädret har varit kasst de senaste 8 månaderna samt att knät behövde all vila den kunde få så var bilen bästa alternativet) och upptäckte hur jag satt och dansade genom kurvorna, växlade som att man var ett med bilen och accelererade och bromsade utan minsta ryck. Jag körde snyggt.
Nu har jag tagit det ända hem. Som en sen födelsedagspresent, då jag inte kunde komma på något jag ville ha som mina föräldrar kunde tänkas köpa, anlände en såndär härlig, batteridriven dammsugare. Man slipper numer en slang som hela tiden går av, en sladd som dras ut och in samt själva paket som ska rulla runt efter en och fastna vid möbler eller dörrkarmar. Nu är det bara ett handtag med styrled och munstycke som gör det möjligt att städa snyggt, att göra snyggt snyggt. Det är numer en sport och jag dammsuger med glädje.
Kommentarer
Trackback
